Vaknade på lördagsmorgonen och ropade på Chapman, katten, att han skulle komma så att vi kunde gosa. Chapman kommer glatt uppskuttandes i sängen. Äntligen är någon vaken som man kan få lite gos av. Maken sover.
Då säger maken (i sömnen): Då kan du titta på Chapmans nya kort.
Hmm, tänker jag, det här kan bli kul.
Jag säger: Men, Chapman har väl inget kort. Vad är det för kort?
Maken: Han har nytt bankomatkort.
Jag: Men, Chapman använder väl inte bankomatkort?
Maken: Nej, det är ett lunchkort.
Jag: Men, Chapman använder väl inte lunchkort?
Maken: Jo, han brukar äta på samma restaurang som jag. Han brukar sitta där och skratta och vara glad och skåla med sina vänner.
Hmm, tänker jag, där ser man. Skåla på lunchen... Är Chapman alkis eller sydeuropeisk? Chapman och jag tittar på varandra i tyst samförstånd. Husse has gone bananas.
Det blir tyst en stund.
Sedan säger maken: Chapman, hur många portar var det? Var det 14? Eller var det tretton?
Chapman tittar på mig och undrar; Vad dillar husse om? Jag vet väl inte hur många portar det var heller. Jag är ju bara en liten katt.
Jag tänker; Undrar om man kan dra igång den där lunchhistorien igen.
Jag frågar något om lunch och Chapman. Det nappar.
Maken: Han brukar sitta i sidovagnen.
Jag: Jaha, men vem kör då?
Maken: Chapman kör.
Jag: Men han kan ju inte både sitta i sidovagnen och köra?
Maken: När han äter sitter han i sidovagnen, sedan kör han.
Där ser man. Så fullkomligt logiskt. Katt kör motorcykel, äter lunch i sidovagnen skrattandes och skålandes med sina vänner.
Och jag som varit orolig att Chapman tycker att det är tråkigt när vi är på jobbet...