Tekniskt körkort för datorer och mobiltelefoner

Det har ju stormat på Facebook angående grupper. Att gå med eller inte gå med i alla dessa grupper med roliga, fåniga, dumma eller inte dumma namn.
De som hänger på Flashback tycker ju att Facebookarna är en samling blåögda idioter som inte förstår så mycket om det här med Internet och att man lämnar ut sig totalt så fort man springer förbi en uppkopplad dator.
Flashbackarna har roat sig med att skapa grupper med namn och inriktningar som antingen är lockande för att det passar dig sååå bra eller för att det är så tragiskt och hjärtknipande att ingen med gott samvete kan låta bli att gå med. Det är gulligull för nyblivna mammor som glatt visar upp sina nyfödda telningar (utan minsta tanke på att det finns pedofiler på nätet!!!) eller så är det insamlingar till Haiti-offren.
Vad Flashbackarna sedan gör är att de ändrar namn på gruppen till något perverst eller för Facebookaren annat störande/tråkigt namn. Typ "Vi som har haft sex med våra föräldrar". Det är inte snällt. Det är elakt av Flashbackarna att hålla på och jävlas så här med dessa naiva stackars Facebookare som bara vill få vara med och synas, dela med sig och vara en del av kolossen Internet.
Men jag kan samtidigt hålla med Flashbackarna. Är du så dum så att du delar med dig av vad som helst av ditt privatliv utan minsta reflektion så kanske du får skylla dig själv.

Det kanske borde införas något sorts körkort för att få vara på nätet. Ett begåvningstest som inbegriper en mätning av personens naiva nivå. Det skulle även kunna gälla för mobiltelefoninnehavande/användande. Ett körkort för teknik helt enkelt. Med liknande uppdelning som körkortet för motordrivna fordon. Inte för att det verkar fungerar speciellt bra med tanke på hur folk beter sig i trafiken... (Se tidigare inlägg "Alla idioter i trafiken") Men ändå. Tekniskt körkort med behörighet:

• A = Använda och inneha telefon med telefonjack
• B = Använda och inneha mobiltelefon
• C = Använda och inneha dator
• D = Använda och inneha dator med Internetuppkoppling

Vad det gäller tekniskt körkort med behörighet B borde det för att få denna behörighet även krävas en kurs i vett och etikett samt kännedom om och bejakande av den egna integriteten.

Alla dessa mobiltelefonkameraidioter som hela tiden ska ta kort på allt och alla. För att lägga upp på Facebook!!! Särskilt på fester.

De sticker upp den där jävla kameran i ansiktet på en så jag har lust att bita handen av dom. Och långsamt tugga i mig den förhatliga apparaten medans den spelar sin störande ringsignal ända ner i magen där den förintas av en mycket sur magsyra.

Det skulle vara skönt att slippa vara en del av så många människors privatliv som de orerar vitt och brett och högljutt om i mobiltelefonen på bussen, i kön, i affären, på trottoaren etc etc.

Häromsisten i mataffären stod det en tjej och skrek i sin mobiltelefon; Hör du mig? Hör du mig? Hör du mig nu?
Jag gick fram till henne och sa: Vi hör dig. Allihop.

Varning för ras - Risk för ras

Vilken ras är det jag blir varnad för och varför? Är inte det politiskt inkorrekt?

Aha! - Snöras eller istappsras! Jag förstår.

Vad jag inte förstår är hur jag ska veta om det verkligen är det eller inte är det när skyltarna ställs ut så fort första snön har kommit/första istapparna har bildats, och sedan står kvar ända fram till påska. Precis som julen.

Detta innebär att jag under hela den här tiden är livrädd för att få något i huvudet. Något ras alltså.

Det vore önskvärt om dessa skyltar ställs ut när det är risk för ras och tas bort när det inte är risk för ras. Vilken sorts ras det än månde vara.

Så att jag slipper vara rädd, få nackspärr av ivrigt spanande efter möjligt ras och på grund av detta ihärdiga spanande uppåt krocka med andra människor, som jag ju aldrig annars gör (läs tidigare inlägg) eller snubbla eller halka på en isfläck på den glashala marken som ingen har varnat mig för.

Inga skyltar om det inte. Risk för halt. Hur skulle det se ut? Va, är det militärövning? Givakt också kanske?

Roliga filmer

Lite roliga filmer till helgen!
Så här ska man inte göra i trafiken! (klicka för att se filmen)
Så här ska man inte göra alls! (klicka för att se filmen)

Att heja eller inte heja - det är frågan

Läste i tidningen att lägenhetsinbrott är vanligare än någonsin. Det stod att tjuvarna exempelvis kollar var det pågår byggjobb och klär sig som byggjobbare och kan då alltså passera/röra sig i huset ganska obemärkt. Eller att de klär sig som mäklare och på så sätt slinker in utan att någon reagerar. Tipset för att hålla koll på vem som hör hemma i fastigheten och vem som inte gör det var att heja på sina grannar.
Det gick bra för några år sedan hos oss, de flesta hade bott länge och det är inte många lägenheter i föreningen. Alla kände eller visste iallafall vem alla var. Men nu har det varit stor omsättning på bostadsrättsinnehavarna i föreningen och man vet inte riktigt vilka alla är. Som ny borde det vara självklart att heja på sina nya grannar. För att visa att man hör hemma där. Men många unga förstår inte det. Många som kommer från större föreningar eller hyresrätt förstår det inte heller. Jag uppmanar alla att börja heja på sina grannar.
Än värre är det med människor som hejar ibland och ibland inte!!!

Vad är det för fel på dom? Antingen känner man en person, om än så lite, eller inte.
Det är en sak om man känner igen varandra men aldrig hejar, då är man bara två personer som rör sig i samma värld och som känner igen varandra. Men har man börjat att heja så får man ta mig fasen ha så mycket hyfs i kroppen att man alltid gör det.
Jag har människor i min omgivning som ibland när de har druckit lite tycker att vi är bästa vänner, ska till och med kramas etc, men som sedan när vi möts nästa gång inte hejar.
Den siste som betedde sig så sa jag till. Personen hade fått lite alkohol i sig och ville plötsligt vara tjenis och bundis. Då sa jag att: Eftersom du inte hejar annars, iallafall oftast inte, så får jag väl tolka det som att vi inte är vänner, inte ens bekanta, för även de brukar ju heja. Och då vill inte jag att du står här och hänger över mig och pratar som om vi vore bästa vänner. Tyvärr gick det inte in och personen kör fortfarande samma stil. Men jag tar avstånd. Såna kan jag vara utan.

Alla idioter i trafiken

Jag är övertygad om att jag är den enda levande människa som kan och vet hur man kör bil, cyklar och promenerar i stadstrafik. För att inte tala om att parkera.
Ingen annan har iallafall hittills uppvisat någon som helst kunskap på dessa områden.

Jag är en utmärkt trafikant av alla slag. Hänsynsfull, tydlig och laglydig.

När jag går så väntar jag tills det blir grön gubbe innan jag går över gatan, om övergångsstället är oövervakat har jag klar och tydlig ögonkontakt med bilister och cyklister så att vi alla vet hur den andre tänker agera.

Jag går aldrig in i en annan gångtrafikant. Det där skitsnacket om att "gå i sin egen värld" är verkligen helt befängt. Såvida man inte går i en helt öde skog eller dylikt och det inte finns någon annan människa inom mils avstånd. Annars går man i samma värld som alla andra. Går man där det finns andra gångtrafikanter ska man ha koll på dessa och parera på lämpligt sätt vid möte och andra eventualiteter. Det är som att dansa. Kanske har de där andra som inte klarar av att interagera i trafiken ingen taktkänsla?

Går man flera stycken tillsammans är det tydligen på modet att gå i bredd. Och inte bryta det om man möter! Kan de inte förstå att det är de som då får ta hänsyn till ensamma mötande och bryta sin breda kedja? De kan inte förvänta sig att den ensamma mötande ska hålla undan ner i diket eller ut på vägen eller upptryckt mot en vägg. Specialister på detta beteende är föräldrar med barnvagnar ute på promenad med andra föräldrar med barnvagnar.

När jag cyklar så gör jag det på för detta ändamål avsedd väg. Annars följer jag biltrafiken och håller mig till de regler som gäller där.

När jag kör bil stannar jag för gångtrafikanter vid oövervakat övergångsställe. Och jag är tydlig med att det är min avsikt. Jag håller avståndet och tar hänsyn om det har kört ihop sig för någon annan i trafiken. Dessutom är jag proffs på att fickparkera!

Med andra ord är jag en utomordentligt välartad trafikant av alla tänkbara slag.

Tyvärr är det bara jag som är det.

Gås med jacka

Nu är jag verkligen irriterad!
Här köper man dyra fina polarjackor för tusentals kronor. Och vad får man? Förstörda tröjor!

Varför i hela fridens namn envisas dom med att sätta dit kardborreband??? Det fastnar ju i allt och förstör alla stickade tröjor. Vad är det för fel på tryckknappar?

Hade man bott i USA kunde man säkert stämt dom. Nu får jag helt enkelt sätta mig och sprätta bort dom fördömda kardborrebanden. Och sätta dit tryckknappar. Och plötsligt har jag ju inte den eftertraktade dyra jacka som jag från början köpte. Förhoppningsvis kan det ses som en förädling.

Pengarna tillbaka!!!

Eller åtminstone ersättning för förstörda tröjor. Och halsdukar. Och vantar.

Vad är det för människor de anställer för att designa?

Har dom ingen koll?

J-kla klantskallar.

Hur kunde jag vara så dum att jag köpte den? Jag och alla andra med mig som väl också måste ha fått sina andra kläder förstörda av den förhatliga kardborren.

Vi är verkligen riktiga gåsar.

Köttbullsincidenten - Efterfrågade dyra köttbullar

Nu ska ni få höra(läsa)! Det här är roligt! Tycker jag.

Var och käkade lunch på Östermalm häromsisten.

Jag kör lite LCHF-diet (low carb high fat) och äter minimalt med kolhydrater.

Jag frågade om man kunde få några fler köttbullar och inga kolhydrater (vad det nu var, det minns jag inte).

Tjejen i kassan tog inga egna beslut så hon gick in och frågade någon i köket. Kocken kanske. Eller ägaren. Det kanske var en och samma person.

Hon kommer ut till mig igen och säger att för 10 kr extra kan jag få två köttbullar extra.

Jag försökte, vänligt och med glimten i ögat, förhandla och sa att för 10 kr kunde jag väl få tre extra köttbullar?

Tjejen i kassan tar fortfarande inga egna beslut så hon gick in och frågade i köket igen.

Hon kommer tillbaks ut till mig och offererar mig att för 20 kr kan jag få tre extra köttbullar!!!

Aha! säger jag, så du menar att de två första köttbullarna kostar 5 kr styck, men den tredje kostar 10 kr styck?

Detta kunde hon inte svara på.

Jag delgav henne mitt beslut att jag hellre tar två extra köttbullar för 5 kr styck än tre extra för nästan 7 kr styck.

Vad kan vi dra för slutsats av det här?

Jo, ju större efterfrågan desto högre pris!

Sniglande busschaufför

Stod och väntade på bussen ihop med en hel hoper andra människor. Längre bort, på förmodad lastplats, stod en pickup. Där han har rätt att stå. Kanske stod han någon halvmeter utanför. Men absolut inte så att han blockerade bussen från att svänga in på busshållsplatsen. Det var dessutom helt tomt på vägen för övrigt.

Till min stora tillfredsställelse var det inte bara jag som reagerade när denne busschaufför, bara för att markera/demonstrera, ställer sig bredvid pickupen och stannar där. Herregud, hur jobbig får man vara? Vi resenärer har tider att passa. Men, han stod kvar en bra stund. Och självklart händer ingenting. Pickupföraren är ju inte ens där!

Sent omsider börjar han i snigelfart och med stor spelad möda att svänga in till hållplatsen. Sakta, sakta körde han in, fast det inte fanns något som helst hinder.

Gud så pinsam man kan vara!

Om han inte klarar det så bör han nog inte ha körkort överhuvudtaget, inte ens för en liten, liten minimoped, för med det han visade upp klarar han inte av att parkera ens en sådan pyttemaskin på en flygplats.

Och om han ska köra i sådan snigelfart så fort det finns en enda annan bil inom en kilometers avstånd så får han väl snart parkeringsböter.

Vår, min och min mans, vän Björn var en av de väntande bussresenärerna, och tur var det, för av alla dessa irriterade bussresenärer är det ingen som säger något till busschauffören, mer än han, Björn alltså. Han talar om för busschauffören att: Det där var väl en helt onödig demonstration av dig.

Busschauffören grymtade lite.

Om vi svenskar inte var så rädda för att säga till när något är fel så kanske det blev mindre fel så småningom...

Så, höj er röster! Säg ifrån! (när det är berättigat)

För att inte tala om taxichaufförer...

Vad har vi gjort dom?
Vi åker ju med dom och ser till att dom har ett säkrat levebröd!
Hur många med mig har inte varit med om krypkörningar inför rödljus, senvägar över hela stan snarare än genvägar?
Vi, jag och min kära make, bor på en återvändsgata.
När jag/vi beställer taxi hem till oss vore det lämpligt om taxichauffören själv kunde räkna ut att vi inte ska åka över trottoaren i den änden på gatan som är återvändsgränd utan att vi ska ta samma väg som han kom, där man får köra, och att han därför lämpligtvis kunde ta och vända direkt innan han stannar och sätter på taxametern.
Självklart förstår jag att han vill tjäna sina surt förvärvade pengar på oss, men, då kan han väl stanna vid ett övergångsställe och vänta in tanten med rullator som precis svängde runt hörnet 50 meter bort och som kanske ska gå över. Om en stund.

Ytterligare bussåkeri, eller snarare inte

Ytterligare upplevelser och reflektioner i bussåkeriets värld:

Stod och väntade på bussen. Innan bussen som jag ska med kommer kommer det en annan buss. Så enligt gängse förfarande går jag mot bakre delen på den främre bussen för att gå på min buss.

Det ska tilläggas att det var isgata ute och inte läge att springa. Särskilt inte med nyopererat diskbråck och ett för länge sedan förstört knä.

Precis när min buss stannat till åker den främre bussen. Då åker min buss efter/framåt. Men stannar han??? Nej! Han fortsätter köra!
Jag haltar efter på isgatan med nämnda skador och gestikulerar vilt men han bara fortsätter att köra!

Jag fick vänta i en kvart på nästa buss.

J-vla busschaufför!

Bussåkeriet

Är det fel på mig eller på de andra bussåkarna?
Jag sitter helst själv på ett dubbelsäte.
Inte för att jag inte tycker om andra människor, inte mindre än andra människor tycker om andra människor iallafall.
Men, om det finns lediga dubbelsäten så sätter jag mig där.
Det konstiga är att även om det finns lediga dubbelsäten så sätter sig andra människor bredvid mig! Varför???
Kan dom inte sätta sig för sig själva och precis som jag hoppas på att få sitta själv hela vägen?
Varför söker dom denna påträngande närhet när det inte är nödvändigt?
Är det fullt på bussen så är det, då sitter man två och två och står ut med det.
Men om det är halvtomt eller till och med tomt (nästan då, jag och den där andra människan som prompt ska sitta bredvid mig är ju där), då är det för mig obegripligt att man ska sitta och trängas.
Det är inte det att jag behöver båda sätena. Jag är inte tjock, snarare smal. Jag vill bara inte ha främmande sällskap så tätt inpå mig när det inte är nödvändigt.
Häromsisten var det halvtomt på bussen. Då steg det på en herre i övre medelåldern-pensionsåldern (svårbestämt utseende). Propert klädd och med portföljen i handen.
Jag har lagt min liteövernormalstora väska på sätet bredvid mig. Eftersom det finns gott om lediga säten. Dubbelsäten. Men herren vill inte sitta själv. Han sätter sig på min väska. Väldigt snabbt så att jag inte skulle hinna flytta på den. Det var uppenbart att han gjorde det med flit.
Jag drog undan väskan och, för en gång skull, sa:

Jag - Det där var väl onödigt. Du kunde väl ha låtit mig få ta undan min väska innan du satte dig?
Herren - Ska den ligga där då?
Jag - Ja, om det finns andra lediga säten så gör väl inte det något om den ligger där? Och du behöver ju inte sätta dig på en annan människas väska? Något kunde ju ha gått sönder!
Herren - Jamen, ska den ligga där då?
Jag - Som sagt, det finns många lediga säten... Det där var verkligen ohyfsat gjort. Du borde skämmas.

Han blev tyst och jag steg av några hållplatser senare. Och jag tror faktiskt att han skämdes.
Jäkla gubbtjyv.

För att undvika en explosion...

startar jag den här bloggen nu.
För att bli av med ilska, irritationer och annat elände som jag annars måste gå omkring och ha inom mig och som gör mig till en sämre människa än jag egentligen är.
För att få ut glädje, egna skämt som annars bara jag får skratta åt - man ska ju inte skratta åt sina egna skämt, men... vems ska jag annars skratta åt...
För att få vara en bloggare.
Och säkerligen en massa andra skäl som jag inte kommer på just nu.