SÄR SKRIVNINGAR

Ett ibland roligt och underhållande men oftare ack så irriterande fenomen.

Vi har väl alla stött på vår beskärda del och även läst sajterna och, t o m, böckerna (!) som finns i ämnet.

Och ändå fortsätter det. Flera gånger om dagen möts jag av särskrivningar, felstavningar, syftningsfel etc etc. Är det verkligen så illa ställt med svenskakunskaperna bland svenska folket??? Man kan inte ens lita på journalisterna! Är inte dom utbildade?

I flera år stod det en så kallad "gatupratare" (en sån där skylt som exempelvis butiker ställer ut på trottoaren) utanför en butik på St Eriksgatan med budskapet: "Vattenskadade telefoner på 1 timme". Som om det vore så märkvärdigt! Det tog servitrisen max 1 sekund att spilla ut en öl över min mobil, så var det klart! Och inte med något så billigt som vatten, utan det flytande guldet!!

För att inte tala om alla som säger " än mig" när det ska vara "än jag". Ska det vara så svårt?

Hör dom inte hur dumt det låter??? Själv får jag skavsår i öronen.

En annan sak:

Är det bara jag som faktiskt har svårt att begripa stackato-sms? Det finns ju så många olika tolkningar som är fullkomligt rimliga när man bara staplar orden efter varandra (hur man nu kan stapla ord, eller vad det än månde vara, efter varandra, det torde ju vara på varandra om det ska bli en stapel... och då får vi börja läsa nerifrån och upp...).

Ett nyligen inträffat exempel:

Fick sms från min vän vid 2-tiden en lördag(s)natt:

"Jobbar Ni?"

??? När jag läser detta dagen efter så funderar jag länge på vad hon menar. På riktigt. Jag förstod inte!

Nä jag jobbar inte natt. Aldrig. Jag sover. Eller festar. Eller något annat kanske, men, jag jobbar definitivt inte. Så jag sms:ade henne och frågar vad hon menade. Hon tycker, mycket uppenbart, att jag är jobbig. Till slut får jag förklaringen:

"Jamen, fattar du inte? Jag jobbade. Jag undrade vad ni gjorde."

Självklart! Solklart! Så här i efterhand. Med förklaring. Men innan? Nä, jag jobbar inte natt.

Vi IT-människor

Det är lite så här vi jobbar:

FetTisdag / Mardi Gras

Fettisdagen är här!

Och precis som det låter så är ordet bildat av fet+tisdag.

Så nu ska vi fetta på oss så att vi klarar hela den lååånggaaaa påskfastan.

För att motverka detta svullande vore det bästa att vi sen fortsatte fastan ända till midsommar så är vi redo för beachen lagom till industrisemestern.

På franska kallas dagen för Mardi Gras (som också betyder "fet tisdag"), det är därifrån Mardi Gras-karnevalen i New Orleans har fått sitt namn.

Så varför ställer vi inte till med karnevalyra här i Sverige???

Det här är bara en av tusen anledningar till att flytta over there.

Till och med i Tyskland och Österrike har dom karneval och fest.

Men inte i Sverige. Här sitter vi, i bästa fall, och mesar på café med kaffe och semla.

I New Orleans festar man i en vecka!!!

Jag känner en tjej som bor där. På Bourbon Street. Det är på den gatan man visar brösten/snoppen för ett pärlhalsband under karnevalen. Och hon brukar ha många pärlhalsband efter Mardi Gras...

Kanske något för Östermalmstanterna att ta efter? När de sitter där och fikar med sin semla och sitt kaffe kanske de skulle avsluta med att kasta sina pärlhalsband till servitören och hoppas på att han är med på noterna och visar sina behag.

Förr firade svenskarna karnevalen med utklädningsupptåg och maskerade sig med attribut från sitt skrå (fiskare i nät, slaktare med oxhuvuden) och härmades dessa djurs läten eller grymtade som svin.

Det skulle kunna vara en vanlig kväll på Café Opera. Kvinnor som får pärlhalsband för att de bjuder på sina behag och män som grymtar som svin.

Plötsligt känns en enkel semla lockande...

UR SPÅR!!!

Nu har det hänt igen.

Man påkörd i tunnelbanan. Så fruktansvärt. Sorgligt. Ofattbart.

En tyst rad för honom och hans familj. Här. Nu.

-----------------------------------------

Till skillnad från de flesta andra gånger var det inte självmord.

Här kan alla känsliga sluta att läsa.

Tanken låter sig inte fösas bort.

Var det ett regisserat sådant? Självmord alltså. Med statister. För effektens skull.

Än en gång, jag vet att det är känsligt, men sluta läs då.

För hur kan man annars vara så dum så att man hoppar ner på spåret för att hämta sin tappade mobiltelefon??? Vad i h-vete kan det finnas i en telefon som är värt att dö för? Eller åtminstone riskera dö för. Så snopet. Att dö. Jag ger mig f-n på att mobiltelefon är helt oskadd!

Det begriper väl alla, att på tågspåret ska man INTE vara.

Oavsett vad man har tappat på spåret. Då har man tappat förståndet. Spårat ur. Tappat förståndet på spåret. Förstånd upphittat på spåret, återfås mot beskrivning. Spåras på mobilsökning.

Om man nu nödvändigtvis måste ta livet av sig är det minsta man kan begära att man gör det snyggt. Inte kladdigt, rörigt och svårstädat.

Vad är det för fel på en enkel insomning?

Folk skjuter sig i huvudet, hänger sig, hoppar framför tåg etc etc och så ska någon hitta dom, eller ännu värre, beskåda när det sker. Som i det här fallet. Om det nu var ett regisserat självmord.

Övriga väntande tågresenärer på perrongen försökte hjälpa killen upp, men misslyckades!!!

Hur mår dom idag??? Hur mår tågföraren? Hur mår alla som på något sätt var med, kände eller, för den delen, endast hört talas om det? Det är synd om dom också.

En hemsk olycka känns trots allt lättare att hantera än regisserat självmord med statister.

Tro inte att jag inte vet vad jag pratar om. Min bästa vän dog så. Påkörd av tåget.

Och det spekulerade vilt om att det var självmord. Och det gör ont att höra.

Men tanken låter sig inte fösas bort.

Jag återgår till att tro att det var en olycka. Båda två.

Och jag sörjer dom. Båda två.

Det är då f-n att det ska vara så svårt att hålla sig ur spår.

Helgen är för kort - Inför 4-dagarsvecka NU!!!

Verkligen. Den är för kort. Alldeles för kort. Typ kort-kort.

Inte för att jag inte tycker om mitt jobb.

Jag ääälskar mitt jobb. Och mina kollegor. Och min chef.

Men jag äääälskar helgerna också.

Och det råder aningen obalans där.

5 dagar VS 2 dagar. Inte bra.

4 dagar VS 3 dagar. Mycket bättre.

Istället för att ha ett gäng, ett alldeles för stort gäng, arbetslösa som uppbär allehanda bidrag för att vara just det, arbetslösa, så skulle vi ha kortare arbetsvecka och fler som jobbar.

Staten skulle få stå för kalaset. Det gör dom ju nu. Självklart skulle det bli dyrare, men det skulle snart sparas in på minskad sjukpeng.

Längre helg/Kortare arbetsvecka = Färre som går in i väggen för att de jobbar för mycket. Färre som är deprimerade för att de inte har ett jobb.

Men, kort-kort helg är tydligen modellen. Vem f-n kom på det???

Fredagkvällen hinner knappt börja förrän lördagen rusar förbi med söndagen i släptåg och kraschar rakt in i måndagmorgon.

Och sen går det i snigelfart igen ända fram till fredagen. Och då höjs farten igen. Samma sak, vareviga vecka, om och om igen. Hela livet. Kort-korta helger.

Kortare än kjolarna/klänningarna som är modernt nu. Bland yngre kvinnor än jag. Och, hugaliga, tyvärr även bland kvinnor som är lika gamla som jag. Eller, ännu värre, som är äldre än jag!!!

Men mest är det unga kvinnor. Och flickor. Som knappt hunnit in i tonåren.

Med risk för att bli lynchad så säger jag det; De ser ut som små slampor.

På höga stilettklackar, som de inte kan gå i, vinglar dom omkring och visar så mycket av benen som är möjligt utan att defacto vara naken.

En tunn liten T-shirtklänning som slutar precis där skinkorna slutar, tunna strumpor och i bästa fall ett par låga kängor, men ofta stilettklackar. Och en liten jacka som slutar ovanför rumpan.

Inte med en min visar de att de fryser fast det är 15 minusgrader ute och bussen har lyst med sin frånvaro i snart en halvtimme. Beundransvärt i och för sig. Hur många av dessa stackars lättklädda flickor har fått blåskatarr denna vinter???

Bara för att allt ska vara så himla kort-kort.

Nej tacka vet jag halvlång. Både helg och kjol.