Lite skojig fakta...

• Det tar 7 sek för maten att passera från munnen till magen.
• En människas hårstrå kan hålla för 3 kg.
• Längden av penis är tummens längd gånger tre.
• Lårbenet är hårt som betong.
• Kvinnans hjärta slår snabbare än mannens.
• Kvinnor blinkar två gånger mer än män.
• Vi använder 300 muskler bara för att hålla balansen när vi står.

• Kvinnan har läst hela den här texten. Mannen tittar fortfarande på sin tumme...

Vin kanske?

Så här in för sommaren kanske lite vintips passar?
Jag som är lite kunnig när det gäller vin, har några tips som jag tänkte dela med mig av.
Först och främst skiljer man mellan röda och vita viner:
Lättast skiljer man dessa båda vintyper från varandra om man skvalpar ut en skvätt på en vit bordsduk.
Det vin, som lämnar en lila fläck efter sig, är ett rödvin.
Riktiga kännare kan på bara smaken avgöra om vinet är vitt eller rött.
De vita vinerna smakar i regel ättika medan de röda smakar stämpelfärg.
Man kan alltså genom att suga på en vanlig kontorsstämpel och sedan jämföra smaken med ett vin, konstatera om detta är rött eller inte.
Till fiskrätter, såsom fiskbullar och matjessill, föredrar de flesta vitt vin, medan man till kötträtter, såsom falukorv och sylta, bör ta ett rött vin.
Portvin är ett vin som man serverar i porten. Har man inte någon port, kan man bjuda på det i trappuppgången eller i hissen.
När man serverar torra viner bör man se till att det inte är tvärdrag eller att någon av gästerna råkar nysa, ty i sådana fall dammar vinet omkring. När man serverar ett torrt vin är det därför lämpligt att ha en dammsugare i beredskap.
Om man själv ska bära hem sina flaskor från systembolaget gör man klokt i att köpa ett lättvin, så man inte får för mycket att kånka på.
Till vilt bör man välja något vildvin, medan man till grillat och annat vidbränt kött serverar brännvin. Renstek sköljer man ner med renat.
Saker som är svåra att säga när du druckit för mycket vin:
- Oöverträffat
- Innovativt
- Preliminärt
- Kvastskaft
Saker som är väldigt svåra att säga när du druckit för mycket vin:
- Västkustiskt
- Konstitutionerad
- Substantiellt
- Tillvägagångssätt
Saker som är i stort sett omöjliga att säga när du druckit alldeles för mycket vin:
- Tack, men jag vill inte ha sex.
- Nej, ingen mer sprit för min del.
- Ledsen, du är inte riktigt min typ.
Lycka till med vindrickandet i sommar!

PÅSKTRADITIONER

Jaha, då var den äntligen slut. Julen alltså. Som varar ända fram till Påska.

Men det var ju inte sant. Däremellan kom Fastan. Och så är det då Påsk.

Påskharen:

"Harens legendariska fortplantingsförmåga gör den till en symbol för överflöd och fruktsamhet. Därför förknippas haren med Påsken och andra fruktsamhetsritualer där man firar livets återkomst efter vintern."

Han är alltså som vilken kille som helst med vårkänslor och strävan efter att utföra den eftertraktade akten för fortplantning.

Häxor:

"En häxa som enligt tradition flyger på kvast till Blåkulla på skärtorsdagen ... för att sedan återvända på påskdagen. I Blåkulla höll djävulen gästabud på en praktfull gård där häxorna trodde att de serverades massor av läckerheter, men det var i själva verket grodor, ormar och paddor"

Hon är alltså som vilken tjej som helst som sticker iväg, numera med modernare färdmedel, över påsken till något härligt ställe med lyxigt boende där det utlovas underbara läckerheter men som tyvärr sällan är så fantastiskt som det utlovats.

Blåkulla:

"På Blåkulla festade man som på ett bondbröllop, man drack och åt och dansade och hade sex till ljuset av ljus... medan Djävulen låg under bordet och skrattade så rummet dånade och helveteselden pyrde upp genom ett hål i golvet där man kunde se de pinade själarna i helvetet. Man dansade med ryggen mot varandra och gjorde allt baklänges mot hur man gjorde i verkliga livet, gifte sig med flera personer samtidigt och hade sex med Satan..."

Som vilket firande som helst på Stureplan eller annan plats där det hela går lite över styr med spriten och ibland andra drogers inverkan. Dryck, mat, sex, skrattsalvor, pinade själar, otrohet och onenightstands. Med Satan eller alternativ annan part än den äkta.

Och vi förfäras över hur det har blivit i världen...

Äntligen en fråga man förstår...!

Katt kör motorcykel till lunchrestaurang

Vaknade på lördagsmorgonen och ropade på Chapman, katten, att han skulle komma så att vi kunde gosa. Chapman kommer glatt uppskuttandes i sängen. Äntligen är någon vaken som man kan få lite gos av. Maken sover.

Då säger maken (i sömnen): Då kan du titta på Chapmans nya kort.

Hmm, tänker jag, det här kan bli kul.

Jag säger: Men, Chapman har väl inget kort. Vad är det för kort?

Maken: Han har nytt bankomatkort.

Jag: Men, Chapman använder väl inte bankomatkort?

Maken: Nej, det är ett lunchkort.

Jag: Men, Chapman använder väl inte lunchkort?

Maken: Jo, han brukar äta på samma restaurang som jag. Han brukar sitta där och skratta och vara glad och skåla med sina vänner.

Hmm, tänker jag, där ser man. Skåla på lunchen... Är Chapman alkis eller sydeuropeisk? Chapman och jag tittar på varandra i tyst samförstånd. Husse has gone bananas.

Det blir tyst en stund.

Sedan säger maken: Chapman, hur många portar var det? Var det 14? Eller var det tretton?

Chapman tittar på mig och undrar; Vad dillar husse om? Jag vet väl inte hur många portar det var heller. Jag är ju bara en liten katt.

Jag tänker; Undrar om man kan dra igång den där lunchhistorien igen.

Jag frågar något om lunch och Chapman. Det nappar.

Maken: Han brukar sitta i sidovagnen.

Jag: Jaha, men vem kör då?

Maken: Chapman kör.

Jag: Men han kan ju inte både sitta i sidovagnen och köra?

Maken: När han äter sitter han i sidovagnen, sedan kör han.

Där ser man. Så fullkomligt logiskt. Katt kör motorcykel, äter lunch i sidovagnen skrattandes och skålandes med sina vänner.

Och jag som varit orolig att Chapman tycker att det är tråkigt när vi är på jobbet...

ALIENINVASION

Pensionärer i matkön, apotekskön, postkön och till och med i lunchkön. Vad ska dom ut och göra precis när vi som jobbar ska hinna med alla tusen saker som ska göras under lunchen? Subventionera årskort på Biljardpalatset så kan dom hänga på biljardkön. Är dom så kontakttörstande att det till och med är lockande att trängas och köa ihop med lunchstressade förvärsarbetande stackare? Inte bara trängas och köa IHOP med oss utan vara en stor anledning TILL att vi behöver trängas och köa. Utan pensionärerna hade lunchtimmen varit en mycket lugnare, effektivare och kanske till och med behagligare upplevelse. Eller varit lunchhalvtimmen.

För att inte tala om alla skolklasser som ska åka buss i rusningstid!!!

Mellan 7 och 9 åker de flesta till jobbet. Det vore önskvärt att skolklasserna väntade att åka tills EFTER 9. Vem f-n har lust att trängas med 40 skrikande ungar på en av arbetande människor på väg till jobbet redan fullsmockad buss? Vi som ska till jobbet har TIDER ATT PASSA. Vi vill kunna räkna med att bussen håller tiden. Och slippa skrikande, stimmande och stojande ungar. Åtminstone om de inte är ens egna.

Häromsisten fick jag förklarat för mig av busschauffören att "på de här små busslinjerna (62:an och 69:an i mitt fall) får du räkna med att vi kan vara upp till 3 minuter både före och efter i tid. OK. Efter är väl begripligt. Men före? Då får väl busschauffören invänta utsatt tid för busshållsplatsen innan han åker vidare. Att missa bussen fast man är i tid är ytterst irriterande.

Sen har vi alla dessa människor som ska fråga busschauffören tusen frågor innan vi kan åka vidare. Det har vi inte tid med. Vi har tider att passa.

Så kan vi nu bestämma:

Pensionärer håller sig hemma fram tills 9, mellan 11-14 och mellan 17-19.

Skolklasser håller sig på skolan/dagiset/annan sorts inrättning där man förvarar barn dagtid under samma tider som pensionärerna håller sig hemma.

Folk lär sig att använda SL:s alla tänkbara informationskällor såsom tidtabeller, linjekartor etc etc och ger f-n i att störa busschauffören i hans eller hennes arbete.

Busschaufförer lär sig att åtminstone inte åka från busshållsplatsen innan utsatt tid. Önskvärt vore om de lyckades komma dit inte alltför länge efter utsatt tid. Som det är nu är jag glad om bussen överhuvudtaget kommer. Ibland hoppar de helt enkelt över en del turer (på de där smålinjerna) utan någon som helst information.

Vad har vi då lärt oss av detta?

Jo; pensionärer, skolklasser och busschaufförer är aldrig på rätt plats vid rätt tidpunkt och de gör allt för att hindra alla oss andra från att vara det också.

Det är högst möjligt att de är hitsända från fientliga civilisationer i yttre rymden för att, när hela jorden går åt h-vete p g a att ingen lyckas göra det den ska när det ska göras, ta över och förvandla jorden till ett alternerat pensionärsboende/barnförvaringställe med intern busslinje dit dom kan skicka sina dito personer för de har redan räknat ut att det här FUNKAR INTE.

DET VAR MYCKET BÄTTRE FÖRR

LITE SKOJIGA FILMER SÅ HÄR PÅ MÅNDAGEN:

WOMEN FOR PITY'S SAKE DON'T DRIVE

WOMEN KNOW YOUR LIMITS

DET VAR BÄTTRE FÖRR...

Något för SJ?

Verkar inte som lite snö på spåret är några problem för ryssarna...

BLOW IN HER FACE AND SHE'LL FOLLOW YOU ANYWHERE

Vi är ju några stycken som fortfarande inhalerar den livsfarliga tobaken. Mot alla odds. Trots att vi (iallafall en del av oss) är läskunniga. Trots att vi förmodligen har samma medel-IQ som ickerökarna (eller?).

Det är dyrt. Vi får bara röka utomhus eller i äckliga, stinkande rökrum. Inte ens överallt utomhus är det tillåtet. Många balkongrökare har fått sig en känga av grannarna. I busskurerna är det inte helt ok heller. Inte direkt utanför en del entréer heller. Allt detta, kan man ju tycka, borde leda till att vi slutar röka. Men icke. Vi röker iallafall. Och att gå ut och röka är uppskattat av många rökare. Det är ju inte så att man bara för att man själv röker uppskattar en rökstinkande bar med överfulla askkoppar och askflagor över hela bardisken. Eller bordet. Det är äckligt och ofräscht.
Annat var det förr när det var tjusigt att röka. Och coolt. Och det inte stod några varningstexter på cigarettpaketen. Kolla den här UNDERBARA reklamen! Det var tydligen inte bara tjusigt och coolt, det var en brudmagnet också!!!

RUT

RUT är fantastiskt! Pilla inte på RUT. Dumma sossar.

RUT är bland det bästa som hänt på länge.

Vad skulle städerskorna göra annars? Med tanke på mina erfarenheter så har jag svårt att se vad de annars skulle kunna göra. När de inte ens kan det. Det som man väl borde kunna sedan barnsben. Förstå instinktivt. Åtminstone kunna lära sig med noggranna instruktioner.

Vi har ny städerska för jag vet inte vilken gång i ordningen.

Är det inte det ena så är det det andra som inte stämmer.

Förrförrförrförra ville verkligen inte städa. Jag menar verkligen INTE. Det här var när jag var nyopererad för diskbråck och inte hade en chans att inspektera hennes städning så det tog ett tag innan jag såg att gummikanten nertill på vår Vipp-pedalhink hade mer päls än Chapman (vår katt). Innan det hade hon lyckats ha sönder en antik lampa. Två gånger. Svimmat och ramlat (sa hon) och rivit ner en vas. Haft sönder toalettborsten. Men droppen var när pedalhinken hade päls. Där går gränsen. Jag är djurvän.

Förrförrförra trodde att vi var kompisar och att hon när hon ändå var här kunde passa på att städa lite. Mellan rökpauserna. Jag har inte för vana att låta mina vänner städa när de är här... Vare sig under eller mellan rökpauserna...

Förrförra blev hemskickad till Polen. Elller var hon nu kom ifrån. Någonstans däromkring iallafall. Hon hade glömt sin väska på bussen och däri var passet och resten av förklaringen kommer jag inte ens ihåg. Hon fick åka hem iallafall. Men innan det så var jag för ovanlighetens skull på vår gästtoalett och upptäckte då att den inte blivit städad på väldigt länge. Väldigt länge. Nästa gång hon kom var jag hemma. Jag visade henne gästtoaletten. Storögt gestikulerade hon att: Oj! var det en toalett där! Det visste jag inte. Nähä. Men, din chef skulle ju introducera dig. Då efter att pälsdjursodlaren fick kicken.

Vid det här laget bytte vi städfirma.

Förra var det väl inga större fel på. Förutom att städbolaget LOVADE att hon var svensk. Och att hon kunde städa hos oss varje fredag klockan 13.30 till 16.30.

Detta byttes sedan till att hon inte var svensk men förstod svenska. Och att hon ibland jobbade på ett annat ställe på fredagarna så det vore bättre om hon kunde städa hos oss på torsdagarna.

Detta byttes sedan till att hon inte kunde svenska men förstod engelska. Och att hon inte kunde komma denna veckan. Vilket vi meddelades några timmar efter att hon skulle ha varit här. Inte heller nästa vecka kunde hon komma. Detta byttes sen till att hon varit i Australien en gång och att de därför antog att hon kunde engelska. Men det kunde hon inte. Vare sig engelska eller svenska. Och hon var väldigt ofta i Polen på veckohelgerna. Och brukade resa dit på torsdagen. Så hon kunde inte så ofta på torsdagarna heller.

Vi bad att få en annan städerska. Svensk. Som kunde städa på fredagarna. Det lovade städbolaget att de skulle ordna om de fick lite tid på sig. Det fick de. Sedan sa de att de hade ordnat det. Och att förra städerskan som inte kunde vare sig svenska eller engelska eller kunde städa på vare sig torsdagar eller fredagar skulle introducera henne. På en fredag.

När den nuvarande kom visade det sig att hon inte var svensk och vare sig kunde svenska eller engelska. Men hon kan på fredagar.

Hon kom 1,5 timme för sent. Efter 2,5 timme när arbetsrummet, köket och gästtoaletten återstod, frågade hon om hon var klar. Under dessa 2,5 timmar hade hon hunnit med tre telefonsamtal. Pedalhinken börjar få päls igen och den är dessutom inte tömd. Ett pälsmonster med förstoppning börjar ta form.

Så, kanske är det skit samma med RUT, kanske bättre att göra det själv.
Kanske ska jag döpa om maken till Rut. Han skulle vara söt i huckle med knut.

Själv är jag helt slut. Efter alla vändor med RUT.

SÄR SKRIVNINGAR

Ett ibland roligt och underhållande men oftare ack så irriterande fenomen.

Vi har väl alla stött på vår beskärda del och även läst sajterna och, t o m, böckerna (!) som finns i ämnet.

Och ändå fortsätter det. Flera gånger om dagen möts jag av särskrivningar, felstavningar, syftningsfel etc etc. Är det verkligen så illa ställt med svenskakunskaperna bland svenska folket??? Man kan inte ens lita på journalisterna! Är inte dom utbildade?

I flera år stod det en så kallad "gatupratare" (en sån där skylt som exempelvis butiker ställer ut på trottoaren) utanför en butik på St Eriksgatan med budskapet: "Vattenskadade telefoner på 1 timme". Som om det vore så märkvärdigt! Det tog servitrisen max 1 sekund att spilla ut en öl över min mobil, så var det klart! Och inte med något så billigt som vatten, utan det flytande guldet!!

För att inte tala om alla som säger " än mig" när det ska vara "än jag". Ska det vara så svårt?

Hör dom inte hur dumt det låter??? Själv får jag skavsår i öronen.

En annan sak:

Är det bara jag som faktiskt har svårt att begripa stackato-sms? Det finns ju så många olika tolkningar som är fullkomligt rimliga när man bara staplar orden efter varandra (hur man nu kan stapla ord, eller vad det än månde vara, efter varandra, det torde ju vara på varandra om det ska bli en stapel... och då får vi börja läsa nerifrån och upp...).

Ett nyligen inträffat exempel:

Fick sms från min vän vid 2-tiden en lördag(s)natt:

"Jobbar Ni?"

??? När jag läser detta dagen efter så funderar jag länge på vad hon menar. På riktigt. Jag förstod inte!

Nä jag jobbar inte natt. Aldrig. Jag sover. Eller festar. Eller något annat kanske, men, jag jobbar definitivt inte. Så jag sms:ade henne och frågar vad hon menade. Hon tycker, mycket uppenbart, att jag är jobbig. Till slut får jag förklaringen:

"Jamen, fattar du inte? Jag jobbade. Jag undrade vad ni gjorde."

Självklart! Solklart! Så här i efterhand. Med förklaring. Men innan? Nä, jag jobbar inte natt.

Vi IT-människor

Det är lite så här vi jobbar:

FetTisdag / Mardi Gras

Fettisdagen är här!

Och precis som det låter så är ordet bildat av fet+tisdag.

Så nu ska vi fetta på oss så att vi klarar hela den lååånggaaaa påskfastan.

För att motverka detta svullande vore det bästa att vi sen fortsatte fastan ända till midsommar så är vi redo för beachen lagom till industrisemestern.

På franska kallas dagen för Mardi Gras (som också betyder "fet tisdag"), det är därifrån Mardi Gras-karnevalen i New Orleans har fått sitt namn.

Så varför ställer vi inte till med karnevalyra här i Sverige???

Det här är bara en av tusen anledningar till att flytta over there.

Till och med i Tyskland och Österrike har dom karneval och fest.

Men inte i Sverige. Här sitter vi, i bästa fall, och mesar på café med kaffe och semla.

I New Orleans festar man i en vecka!!!

Jag känner en tjej som bor där. På Bourbon Street. Det är på den gatan man visar brösten/snoppen för ett pärlhalsband under karnevalen. Och hon brukar ha många pärlhalsband efter Mardi Gras...

Kanske något för Östermalmstanterna att ta efter? När de sitter där och fikar med sin semla och sitt kaffe kanske de skulle avsluta med att kasta sina pärlhalsband till servitören och hoppas på att han är med på noterna och visar sina behag.

Förr firade svenskarna karnevalen med utklädningsupptåg och maskerade sig med attribut från sitt skrå (fiskare i nät, slaktare med oxhuvuden) och härmades dessa djurs läten eller grymtade som svin.

Det skulle kunna vara en vanlig kväll på Café Opera. Kvinnor som får pärlhalsband för att de bjuder på sina behag och män som grymtar som svin.

Plötsligt känns en enkel semla lockande...

UR SPÅR!!!

Nu har det hänt igen.

Man påkörd i tunnelbanan. Så fruktansvärt. Sorgligt. Ofattbart.

En tyst rad för honom och hans familj. Här. Nu.

-----------------------------------------

Till skillnad från de flesta andra gånger var det inte självmord.

Här kan alla känsliga sluta att läsa.

Tanken låter sig inte fösas bort.

Var det ett regisserat sådant? Självmord alltså. Med statister. För effektens skull.

Än en gång, jag vet att det är känsligt, men sluta läs då.

För hur kan man annars vara så dum så att man hoppar ner på spåret för att hämta sin tappade mobiltelefon??? Vad i h-vete kan det finnas i en telefon som är värt att dö för? Eller åtminstone riskera dö för. Så snopet. Att dö. Jag ger mig f-n på att mobiltelefon är helt oskadd!

Det begriper väl alla, att på tågspåret ska man INTE vara.

Oavsett vad man har tappat på spåret. Då har man tappat förståndet. Spårat ur. Tappat förståndet på spåret. Förstånd upphittat på spåret, återfås mot beskrivning. Spåras på mobilsökning.

Om man nu nödvändigtvis måste ta livet av sig är det minsta man kan begära att man gör det snyggt. Inte kladdigt, rörigt och svårstädat.

Vad är det för fel på en enkel insomning?

Folk skjuter sig i huvudet, hänger sig, hoppar framför tåg etc etc och så ska någon hitta dom, eller ännu värre, beskåda när det sker. Som i det här fallet. Om det nu var ett regisserat självmord.

Övriga väntande tågresenärer på perrongen försökte hjälpa killen upp, men misslyckades!!!

Hur mår dom idag??? Hur mår tågföraren? Hur mår alla som på något sätt var med, kände eller, för den delen, endast hört talas om det? Det är synd om dom också.

En hemsk olycka känns trots allt lättare att hantera än regisserat självmord med statister.

Tro inte att jag inte vet vad jag pratar om. Min bästa vän dog så. Påkörd av tåget.

Och det spekulerade vilt om att det var självmord. Och det gör ont att höra.

Men tanken låter sig inte fösas bort.

Jag återgår till att tro att det var en olycka. Båda två.

Och jag sörjer dom. Båda två.

Det är då f-n att det ska vara så svårt att hålla sig ur spår.

Helgen är för kort - Inför 4-dagarsvecka NU!!!

Verkligen. Den är för kort. Alldeles för kort. Typ kort-kort.

Inte för att jag inte tycker om mitt jobb.

Jag ääälskar mitt jobb. Och mina kollegor. Och min chef.

Men jag äääälskar helgerna också.

Och det råder aningen obalans där.

5 dagar VS 2 dagar. Inte bra.

4 dagar VS 3 dagar. Mycket bättre.

Istället för att ha ett gäng, ett alldeles för stort gäng, arbetslösa som uppbär allehanda bidrag för att vara just det, arbetslösa, så skulle vi ha kortare arbetsvecka och fler som jobbar.

Staten skulle få stå för kalaset. Det gör dom ju nu. Självklart skulle det bli dyrare, men det skulle snart sparas in på minskad sjukpeng.

Längre helg/Kortare arbetsvecka = Färre som går in i väggen för att de jobbar för mycket. Färre som är deprimerade för att de inte har ett jobb.

Men, kort-kort helg är tydligen modellen. Vem f-n kom på det???

Fredagkvällen hinner knappt börja förrän lördagen rusar förbi med söndagen i släptåg och kraschar rakt in i måndagmorgon.

Och sen går det i snigelfart igen ända fram till fredagen. Och då höjs farten igen. Samma sak, vareviga vecka, om och om igen. Hela livet. Kort-korta helger.

Kortare än kjolarna/klänningarna som är modernt nu. Bland yngre kvinnor än jag. Och, hugaliga, tyvärr även bland kvinnor som är lika gamla som jag. Eller, ännu värre, som är äldre än jag!!!

Men mest är det unga kvinnor. Och flickor. Som knappt hunnit in i tonåren.

Med risk för att bli lynchad så säger jag det; De ser ut som små slampor.

På höga stilettklackar, som de inte kan gå i, vinglar dom omkring och visar så mycket av benen som är möjligt utan att defacto vara naken.

En tunn liten T-shirtklänning som slutar precis där skinkorna slutar, tunna strumpor och i bästa fall ett par låga kängor, men ofta stilettklackar. Och en liten jacka som slutar ovanför rumpan.

Inte med en min visar de att de fryser fast det är 15 minusgrader ute och bussen har lyst med sin frånvaro i snart en halvtimme. Beundransvärt i och för sig. Hur många av dessa stackars lättklädda flickor har fått blåskatarr denna vinter???

Bara för att allt ska vara så himla kort-kort.

Nej tacka vet jag halvlång. Både helg och kjol.

Tekniskt körkort för datorer och mobiltelefoner

Det har ju stormat på Facebook angående grupper. Att gå med eller inte gå med i alla dessa grupper med roliga, fåniga, dumma eller inte dumma namn.
De som hänger på Flashback tycker ju att Facebookarna är en samling blåögda idioter som inte förstår så mycket om det här med Internet och att man lämnar ut sig totalt så fort man springer förbi en uppkopplad dator.
Flashbackarna har roat sig med att skapa grupper med namn och inriktningar som antingen är lockande för att det passar dig sååå bra eller för att det är så tragiskt och hjärtknipande att ingen med gott samvete kan låta bli att gå med. Det är gulligull för nyblivna mammor som glatt visar upp sina nyfödda telningar (utan minsta tanke på att det finns pedofiler på nätet!!!) eller så är det insamlingar till Haiti-offren.
Vad Flashbackarna sedan gör är att de ändrar namn på gruppen till något perverst eller för Facebookaren annat störande/tråkigt namn. Typ "Vi som har haft sex med våra föräldrar". Det är inte snällt. Det är elakt av Flashbackarna att hålla på och jävlas så här med dessa naiva stackars Facebookare som bara vill få vara med och synas, dela med sig och vara en del av kolossen Internet.
Men jag kan samtidigt hålla med Flashbackarna. Är du så dum så att du delar med dig av vad som helst av ditt privatliv utan minsta reflektion så kanske du får skylla dig själv.

Det kanske borde införas något sorts körkort för att få vara på nätet. Ett begåvningstest som inbegriper en mätning av personens naiva nivå. Det skulle även kunna gälla för mobiltelefoninnehavande/användande. Ett körkort för teknik helt enkelt. Med liknande uppdelning som körkortet för motordrivna fordon. Inte för att det verkar fungerar speciellt bra med tanke på hur folk beter sig i trafiken... (Se tidigare inlägg "Alla idioter i trafiken") Men ändå. Tekniskt körkort med behörighet:

• A = Använda och inneha telefon med telefonjack
• B = Använda och inneha mobiltelefon
• C = Använda och inneha dator
• D = Använda och inneha dator med Internetuppkoppling

Vad det gäller tekniskt körkort med behörighet B borde det för att få denna behörighet även krävas en kurs i vett och etikett samt kännedom om och bejakande av den egna integriteten.

Alla dessa mobiltelefonkameraidioter som hela tiden ska ta kort på allt och alla. För att lägga upp på Facebook!!! Särskilt på fester.

De sticker upp den där jävla kameran i ansiktet på en så jag har lust att bita handen av dom. Och långsamt tugga i mig den förhatliga apparaten medans den spelar sin störande ringsignal ända ner i magen där den förintas av en mycket sur magsyra.

Det skulle vara skönt att slippa vara en del av så många människors privatliv som de orerar vitt och brett och högljutt om i mobiltelefonen på bussen, i kön, i affären, på trottoaren etc etc.

Häromsisten i mataffären stod det en tjej och skrek i sin mobiltelefon; Hör du mig? Hör du mig? Hör du mig nu?
Jag gick fram till henne och sa: Vi hör dig. Allihop.

Varning för ras - Risk för ras

Vilken ras är det jag blir varnad för och varför? Är inte det politiskt inkorrekt?

Aha! - Snöras eller istappsras! Jag förstår.

Vad jag inte förstår är hur jag ska veta om det verkligen är det eller inte är det när skyltarna ställs ut så fort första snön har kommit/första istapparna har bildats, och sedan står kvar ända fram till påska. Precis som julen.

Detta innebär att jag under hela den här tiden är livrädd för att få något i huvudet. Något ras alltså.

Det vore önskvärt om dessa skyltar ställs ut när det är risk för ras och tas bort när det inte är risk för ras. Vilken sorts ras det än månde vara.

Så att jag slipper vara rädd, få nackspärr av ivrigt spanande efter möjligt ras och på grund av detta ihärdiga spanande uppåt krocka med andra människor, som jag ju aldrig annars gör (läs tidigare inlägg) eller snubbla eller halka på en isfläck på den glashala marken som ingen har varnat mig för.

Inga skyltar om det inte. Risk för halt. Hur skulle det se ut? Va, är det militärövning? Givakt också kanske?

Roliga filmer

Lite roliga filmer till helgen!
Så här ska man inte göra i trafiken! (klicka för att se filmen)
Så här ska man inte göra alls! (klicka för att se filmen)

Att heja eller inte heja - det är frågan

Läste i tidningen att lägenhetsinbrott är vanligare än någonsin. Det stod att tjuvarna exempelvis kollar var det pågår byggjobb och klär sig som byggjobbare och kan då alltså passera/röra sig i huset ganska obemärkt. Eller att de klär sig som mäklare och på så sätt slinker in utan att någon reagerar. Tipset för att hålla koll på vem som hör hemma i fastigheten och vem som inte gör det var att heja på sina grannar.
Det gick bra för några år sedan hos oss, de flesta hade bott länge och det är inte många lägenheter i föreningen. Alla kände eller visste iallafall vem alla var. Men nu har det varit stor omsättning på bostadsrättsinnehavarna i föreningen och man vet inte riktigt vilka alla är. Som ny borde det vara självklart att heja på sina nya grannar. För att visa att man hör hemma där. Men många unga förstår inte det. Många som kommer från större föreningar eller hyresrätt förstår det inte heller. Jag uppmanar alla att börja heja på sina grannar.
Än värre är det med människor som hejar ibland och ibland inte!!!

Vad är det för fel på dom? Antingen känner man en person, om än så lite, eller inte.
Det är en sak om man känner igen varandra men aldrig hejar, då är man bara två personer som rör sig i samma värld och som känner igen varandra. Men har man börjat att heja så får man ta mig fasen ha så mycket hyfs i kroppen att man alltid gör det.
Jag har människor i min omgivning som ibland när de har druckit lite tycker att vi är bästa vänner, ska till och med kramas etc, men som sedan när vi möts nästa gång inte hejar.
Den siste som betedde sig så sa jag till. Personen hade fått lite alkohol i sig och ville plötsligt vara tjenis och bundis. Då sa jag att: Eftersom du inte hejar annars, iallafall oftast inte, så får jag väl tolka det som att vi inte är vänner, inte ens bekanta, för även de brukar ju heja. Och då vill inte jag att du står här och hänger över mig och pratar som om vi vore bästa vänner. Tyvärr gick det inte in och personen kör fortfarande samma stil. Men jag tar avstånd. Såna kan jag vara utan.

Alla idioter i trafiken

Jag är övertygad om att jag är den enda levande människa som kan och vet hur man kör bil, cyklar och promenerar i stadstrafik. För att inte tala om att parkera.
Ingen annan har iallafall hittills uppvisat någon som helst kunskap på dessa områden.

Jag är en utmärkt trafikant av alla slag. Hänsynsfull, tydlig och laglydig.

När jag går så väntar jag tills det blir grön gubbe innan jag går över gatan, om övergångsstället är oövervakat har jag klar och tydlig ögonkontakt med bilister och cyklister så att vi alla vet hur den andre tänker agera.

Jag går aldrig in i en annan gångtrafikant. Det där skitsnacket om att "gå i sin egen värld" är verkligen helt befängt. Såvida man inte går i en helt öde skog eller dylikt och det inte finns någon annan människa inom mils avstånd. Annars går man i samma värld som alla andra. Går man där det finns andra gångtrafikanter ska man ha koll på dessa och parera på lämpligt sätt vid möte och andra eventualiteter. Det är som att dansa. Kanske har de där andra som inte klarar av att interagera i trafiken ingen taktkänsla?

Går man flera stycken tillsammans är det tydligen på modet att gå i bredd. Och inte bryta det om man möter! Kan de inte förstå att det är de som då får ta hänsyn till ensamma mötande och bryta sin breda kedja? De kan inte förvänta sig att den ensamma mötande ska hålla undan ner i diket eller ut på vägen eller upptryckt mot en vägg. Specialister på detta beteende är föräldrar med barnvagnar ute på promenad med andra föräldrar med barnvagnar.

När jag cyklar så gör jag det på för detta ändamål avsedd väg. Annars följer jag biltrafiken och håller mig till de regler som gäller där.

När jag kör bil stannar jag för gångtrafikanter vid oövervakat övergångsställe. Och jag är tydlig med att det är min avsikt. Jag håller avståndet och tar hänsyn om det har kört ihop sig för någon annan i trafiken. Dessutom är jag proffs på att fickparkera!

Med andra ord är jag en utomordentligt välartad trafikant av alla tänkbara slag.

Tyvärr är det bara jag som är det.

Gås med jacka

Nu är jag verkligen irriterad!
Här köper man dyra fina polarjackor för tusentals kronor. Och vad får man? Förstörda tröjor!

Varför i hela fridens namn envisas dom med att sätta dit kardborreband??? Det fastnar ju i allt och förstör alla stickade tröjor. Vad är det för fel på tryckknappar?

Hade man bott i USA kunde man säkert stämt dom. Nu får jag helt enkelt sätta mig och sprätta bort dom fördömda kardborrebanden. Och sätta dit tryckknappar. Och plötsligt har jag ju inte den eftertraktade dyra jacka som jag från början köpte. Förhoppningsvis kan det ses som en förädling.

Pengarna tillbaka!!!

Eller åtminstone ersättning för förstörda tröjor. Och halsdukar. Och vantar.

Vad är det för människor de anställer för att designa?

Har dom ingen koll?

J-kla klantskallar.

Hur kunde jag vara så dum att jag köpte den? Jag och alla andra med mig som väl också måste ha fått sina andra kläder förstörda av den förhatliga kardborren.

Vi är verkligen riktiga gåsar.

Köttbullsincidenten - Efterfrågade dyra köttbullar

Nu ska ni få höra(läsa)! Det här är roligt! Tycker jag.

Var och käkade lunch på Östermalm häromsisten.

Jag kör lite LCHF-diet (low carb high fat) och äter minimalt med kolhydrater.

Jag frågade om man kunde få några fler köttbullar och inga kolhydrater (vad det nu var, det minns jag inte).

Tjejen i kassan tog inga egna beslut så hon gick in och frågade någon i köket. Kocken kanske. Eller ägaren. Det kanske var en och samma person.

Hon kommer ut till mig igen och säger att för 10 kr extra kan jag få två köttbullar extra.

Jag försökte, vänligt och med glimten i ögat, förhandla och sa att för 10 kr kunde jag väl få tre extra köttbullar?

Tjejen i kassan tar fortfarande inga egna beslut så hon gick in och frågade i köket igen.

Hon kommer tillbaks ut till mig och offererar mig att för 20 kr kan jag få tre extra köttbullar!!!

Aha! säger jag, så du menar att de två första köttbullarna kostar 5 kr styck, men den tredje kostar 10 kr styck?

Detta kunde hon inte svara på.

Jag delgav henne mitt beslut att jag hellre tar två extra köttbullar för 5 kr styck än tre extra för nästan 7 kr styck.

Vad kan vi dra för slutsats av det här?

Jo, ju större efterfrågan desto högre pris!

Sniglande busschaufför

Stod och väntade på bussen ihop med en hel hoper andra människor. Längre bort, på förmodad lastplats, stod en pickup. Där han har rätt att stå. Kanske stod han någon halvmeter utanför. Men absolut inte så att han blockerade bussen från att svänga in på busshållsplatsen. Det var dessutom helt tomt på vägen för övrigt.

Till min stora tillfredsställelse var det inte bara jag som reagerade när denne busschaufför, bara för att markera/demonstrera, ställer sig bredvid pickupen och stannar där. Herregud, hur jobbig får man vara? Vi resenärer har tider att passa. Men, han stod kvar en bra stund. Och självklart händer ingenting. Pickupföraren är ju inte ens där!

Sent omsider börjar han i snigelfart och med stor spelad möda att svänga in till hållplatsen. Sakta, sakta körde han in, fast det inte fanns något som helst hinder.

Gud så pinsam man kan vara!

Om han inte klarar det så bör han nog inte ha körkort överhuvudtaget, inte ens för en liten, liten minimoped, för med det han visade upp klarar han inte av att parkera ens en sådan pyttemaskin på en flygplats.

Och om han ska köra i sådan snigelfart så fort det finns en enda annan bil inom en kilometers avstånd så får han väl snart parkeringsböter.

Vår, min och min mans, vän Björn var en av de väntande bussresenärerna, och tur var det, för av alla dessa irriterade bussresenärer är det ingen som säger något till busschauffören, mer än han, Björn alltså. Han talar om för busschauffören att: Det där var väl en helt onödig demonstration av dig.

Busschauffören grymtade lite.

Om vi svenskar inte var så rädda för att säga till när något är fel så kanske det blev mindre fel så småningom...

Så, höj er röster! Säg ifrån! (när det är berättigat)

För att inte tala om taxichaufförer...

Vad har vi gjort dom?
Vi åker ju med dom och ser till att dom har ett säkrat levebröd!
Hur många med mig har inte varit med om krypkörningar inför rödljus, senvägar över hela stan snarare än genvägar?
Vi, jag och min kära make, bor på en återvändsgata.
När jag/vi beställer taxi hem till oss vore det lämpligt om taxichauffören själv kunde räkna ut att vi inte ska åka över trottoaren i den änden på gatan som är återvändsgränd utan att vi ska ta samma väg som han kom, där man får köra, och att han därför lämpligtvis kunde ta och vända direkt innan han stannar och sätter på taxametern.
Självklart förstår jag att han vill tjäna sina surt förvärvade pengar på oss, men, då kan han väl stanna vid ett övergångsställe och vänta in tanten med rullator som precis svängde runt hörnet 50 meter bort och som kanske ska gå över. Om en stund.

Ytterligare bussåkeri, eller snarare inte

Ytterligare upplevelser och reflektioner i bussåkeriets värld:

Stod och väntade på bussen. Innan bussen som jag ska med kommer kommer det en annan buss. Så enligt gängse förfarande går jag mot bakre delen på den främre bussen för att gå på min buss.

Det ska tilläggas att det var isgata ute och inte läge att springa. Särskilt inte med nyopererat diskbråck och ett för länge sedan förstört knä.

Precis när min buss stannat till åker den främre bussen. Då åker min buss efter/framåt. Men stannar han??? Nej! Han fortsätter köra!
Jag haltar efter på isgatan med nämnda skador och gestikulerar vilt men han bara fortsätter att köra!

Jag fick vänta i en kvart på nästa buss.

J-vla busschaufför!

Bussåkeriet

Är det fel på mig eller på de andra bussåkarna?
Jag sitter helst själv på ett dubbelsäte.
Inte för att jag inte tycker om andra människor, inte mindre än andra människor tycker om andra människor iallafall.
Men, om det finns lediga dubbelsäten så sätter jag mig där.
Det konstiga är att även om det finns lediga dubbelsäten så sätter sig andra människor bredvid mig! Varför???
Kan dom inte sätta sig för sig själva och precis som jag hoppas på att få sitta själv hela vägen?
Varför söker dom denna påträngande närhet när det inte är nödvändigt?
Är det fullt på bussen så är det, då sitter man två och två och står ut med det.
Men om det är halvtomt eller till och med tomt (nästan då, jag och den där andra människan som prompt ska sitta bredvid mig är ju där), då är det för mig obegripligt att man ska sitta och trängas.
Det är inte det att jag behöver båda sätena. Jag är inte tjock, snarare smal. Jag vill bara inte ha främmande sällskap så tätt inpå mig när det inte är nödvändigt.
Häromsisten var det halvtomt på bussen. Då steg det på en herre i övre medelåldern-pensionsåldern (svårbestämt utseende). Propert klädd och med portföljen i handen.
Jag har lagt min liteövernormalstora väska på sätet bredvid mig. Eftersom det finns gott om lediga säten. Dubbelsäten. Men herren vill inte sitta själv. Han sätter sig på min väska. Väldigt snabbt så att jag inte skulle hinna flytta på den. Det var uppenbart att han gjorde det med flit.
Jag drog undan väskan och, för en gång skull, sa:

Jag - Det där var väl onödigt. Du kunde väl ha låtit mig få ta undan min väska innan du satte dig?
Herren - Ska den ligga där då?
Jag - Ja, om det finns andra lediga säten så gör väl inte det något om den ligger där? Och du behöver ju inte sätta dig på en annan människas väska? Något kunde ju ha gått sönder!
Herren - Jamen, ska den ligga där då?
Jag - Som sagt, det finns många lediga säten... Det där var verkligen ohyfsat gjort. Du borde skämmas.

Han blev tyst och jag steg av några hållplatser senare. Och jag tror faktiskt att han skämdes.
Jäkla gubbtjyv.

För att undvika en explosion...

startar jag den här bloggen nu.
För att bli av med ilska, irritationer och annat elände som jag annars måste gå omkring och ha inom mig och som gör mig till en sämre människa än jag egentligen är.
För att få ut glädje, egna skämt som annars bara jag får skratta åt - man ska ju inte skratta åt sina egna skämt, men... vems ska jag annars skratta åt...
För att få vara en bloggare.
Och säkerligen en massa andra skäl som jag inte kommer på just nu.