UR SPÅR!!!

Nu har det hänt igen.

Man påkörd i tunnelbanan. Så fruktansvärt. Sorgligt. Ofattbart.

En tyst rad för honom och hans familj. Här. Nu.

-----------------------------------------

Till skillnad från de flesta andra gånger var det inte självmord.

Här kan alla känsliga sluta att läsa.

Tanken låter sig inte fösas bort.

Var det ett regisserat sådant? Självmord alltså. Med statister. För effektens skull.

Än en gång, jag vet att det är känsligt, men sluta läs då.

För hur kan man annars vara så dum så att man hoppar ner på spåret för att hämta sin tappade mobiltelefon??? Vad i h-vete kan det finnas i en telefon som är värt att dö för? Eller åtminstone riskera dö för. Så snopet. Att dö. Jag ger mig f-n på att mobiltelefon är helt oskadd!

Det begriper väl alla, att på tågspåret ska man INTE vara.

Oavsett vad man har tappat på spåret. Då har man tappat förståndet. Spårat ur. Tappat förståndet på spåret. Förstånd upphittat på spåret, återfås mot beskrivning. Spåras på mobilsökning.

Om man nu nödvändigtvis måste ta livet av sig är det minsta man kan begära att man gör det snyggt. Inte kladdigt, rörigt och svårstädat.

Vad är det för fel på en enkel insomning?

Folk skjuter sig i huvudet, hänger sig, hoppar framför tåg etc etc och så ska någon hitta dom, eller ännu värre, beskåda när det sker. Som i det här fallet. Om det nu var ett regisserat självmord.

Övriga väntande tågresenärer på perrongen försökte hjälpa killen upp, men misslyckades!!!

Hur mår dom idag??? Hur mår tågföraren? Hur mår alla som på något sätt var med, kände eller, för den delen, endast hört talas om det? Det är synd om dom också.

En hemsk olycka känns trots allt lättare att hantera än regisserat självmord med statister.

Tro inte att jag inte vet vad jag pratar om. Min bästa vän dog så. Påkörd av tåget.

Och det spekulerade vilt om att det var självmord. Och det gör ont att höra.

Men tanken låter sig inte fösas bort.

Jag återgår till att tro att det var en olycka. Båda två.

Och jag sörjer dom. Båda två.

Det är då f-n att det ska vara så svårt att hålla sig ur spår.